Några ord om kärlek

Igår på ett spinningpass kände jag plöstligt ömmande kärlek för de där människorna, främlingarna som cyklade jämte mig. Jag tänkte mig dem som små bebisar och jag såg deras tatueringar och föreställde mig deras pirrighet när de visade dem för sina föräldrar första gången.

Den där kärleken som övermannar mig ibland. En kärlek som dyker upp från ingenstans, för människor jag inte känner.

Jag skulle vilja påstå att den inte har någonting att göra med mig som person. Att jag på något sätt skulle vara duktig som kan känna så. För mig är det helt uppenbart att den kommer utifrån. Inuti mig själv känner jag oftare irritation och ah vad jobbiga de är, varför lägger de upp varorna så långsamt på kassabandet för…

Den där kärleken är grunden i min kristna tro. En älskande Gud. Vars främsta längtan är att nå fram till vart och ett av sina barn med sin stora kärlek. Gud använder dem som känner honom för att göra hans kärlek känd. Jag som kristen är kallad att älska – Gud, och min nästa som mig själv.

Att älska är ingen tung börda att bära – trots att den kostar allt. Att älska gör hjärtat ljust och lätt och glatt och friskt. Men det går inte att forcera fram det själv. Det handlar om att vända sig till sin skapare och viska; du som är kärlek, lär mig att älska

 

 

 

fall

IMG_5375

Visst skulle man vilja hålla fast det lite till?

Men idag pustar jag ut i soffan efter en väldigt hektisk dag och eftersmaken är ändå – vad kul! Att vara igång och ha saker att göra och utmaningar att ta sig an.

Välkommen hösten.

Simon och Jasmine

IMG_5546

Förra lördagen gifte sig min ”lillekusin” Jasmine med sin Simon. De var ett så vackert brudpar med hennes änglalika skönhet och hans softa stil med midjelånga dreads.

IMG_5537

Ryggen!

IMG_5536

De hade festen i vår mormor och morfars trädgård (som tyvärr inte kunde vara med, mormor för att hon är i himlen och morfar för att han är för dålig för att gå på bröllop…). Överallt fanns underbara detaljer som det här tvättfatet bredvid bajamajorna.

IMG_5526

Jag hade en fågel på huvudet.

IMG_5540

Jasmine med sin mamma, min snygga moster Karin.

IMG_5547

Min syster Ninni i det fina cirkustältet.

hej

 

Känner ni hur friskt och krispigt det är i luften? Höstkänslan dök plötsligt upp och avbröt den medelhavsheta sommaren. Imorgon börjar det nya livet. Ska återigen börja arbeta och hålla i några olika trådar på Antonskolan och i Östermalmskyrkan. Lilla Ture är inskolad och klar och nu finns det ingen återvändo…

Jag hoppas jag skulle blogga lite nu och då. Mest för att få utlopp för skrivsuget. Vi ska någon gång framöver köpa en ny kamera vilket kommer underlätta. Vad vill ni läsa om här på bloggen?

IMG_5551

Jag var grymt nöjd när barnen valde att leka med en hög pinnar istället för sina fulplastiga leksaker. ”De älskar naturen”

 

Trycker lite på off

Efter att fotbolls VM stått på konstant och blicken lite för ofta är klistrad vid telefonen känns det fräscht att göra en liten paus från alla skärmar.

Kanske får jag nåt ryck och bloggar nån gång ändå, om jag får ett fett uppslag.

Annars ses vi i augusti.

Kram och kärlek!

Veckan som varit

Vad mycket lättare allt blir när det är varmt! Och roligare dessutom! Christian har inte semester förrän om nån vecka och därför känns det som att jag jobbar ganska hårt. Många är bortresta och mycket barnvänligt (barbacka!) stänger ner.

bild(139)

Förra helgen träffades hela min familj med syskon, föräldrar och syskonbarn. Vi är alla skakade av att pappa är så sjuk och det känns extra härligt att få vara tillsammans och bara vara.

bild(138)

Familjen Hannus har äntligen kommit tillbaka från sin semester och i början av veckan hängde vi mycket hemma hos dem. Deras granne har skaffat (de bara tog en gathund under en resa i Italien!) världens gulligaste hundvalp.

bild(137)

På tisdan gav jag mig på att cykla de fyra kilometerna till vår närmsta badsjö. Det gick ganska bra, bara några meltdowns längs vägen.

bild(136)

Cykelvägen till sjön är betagande vacker.

bild(135)

I slutet av veckan firade vi Nora som fyllde 6 år.

bild(134)

Och igår njöt jag av att vara mäklarhustru (visningar, visningar) och försökte underhålla barnen bäst jag kunde.

bild(133)

Idag har vi haft en supermysig dag. Med gudstjänst och utemat och sen ett besök på Kristianstads järnvägsmuseum. Det var riktigt bra, modelltåg att titta på och gamla stora tåg att klättra i och fri entré!

 

De tusentals besluten

Som vuxen människa har man en ganska etablerad uppfattning om vad som är rätt och fel. Det har satt sig i ryggmärgen, det här är ok för mig, här går mina gränser.

Och det känns som en av de största utmaningarna med att vara förälder – att få ett helt oskrivet blad med normlöshet där man ska styra upp och sätta gränser. Varje dag är ofantliga mängder av hela tiden nya situationer där man måste bestämma vad som är ok, vart gränsen går.

Det kan vara särskilt svårt med allt det där som inte är farligt men kanske ändå inte ok. Att slicka på toaborsten? Att öppna luckan till dammsugaren och skruva? Att sjunga högt högt på bussen? Hela tiden nya situationer att ta ställning till.

Och ibland går det bra. Man hittar en skön magkänsla och håller en ganska schysst balans för vart gränserna går. Men ibland… (läs som idag) När man själv är skör och pms-ig. Då blir det en kalibalik av att ena stunden bli totalt låt-gåig där ipads, nappar och chips levereras i absurdum, och att andra stunden bli diktatorkärring som skäller på 2,5 åringen när han kissar på golvet.

Ja det är inte lätt. Fortsätt kämpa på alla ni som sysslar med uppfostran. Det är sannerligen inte så enkelt.

Alltså den här låten!

Den ger kämparglöd för så många olika situationer.

Men mest tänker jag på alla er som regelbundet drabbas av depressioner. Som sjunker djupt och allt är svart och ni känner er ensammast i världen. Vad modiga ni är som vågar berätta! Som genom det låter oss som står bredvid vara det vi vill vara – din soldat.

Läsvarning

Jag heter inte Miriam (inbunden)

Det känns nästan lite tråkigt att veta att man redan läst sommarens bästa bok. Jo, men så måste det bli. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. En liten berättelse om en 85-årig tant som vecklar ut sig till att bli både ett nutida relationsdrama, en gripande skildring av livet i koncentrationsläger och en bok som vill diskutera ett högaktuellt ämne om den romska kulturen och att leva i skam. Läs-måste!

Jag tyckte så mycket om Majgull Axelssons varsamma sätt att hantera karaktärerna och har därför gett mig på en tidigare roman av henne (is och vatten, vatten och is), får se om den håller samma kvalitet.

Sommardagar

Jag blev påmind igår om att förra året började ju sommarvärmen i juli. Så än tappar vi inte hoppet!

bild(130)

Nu njuter jag av det sista av våra underbara pijoner. Med fotbollen som en ständig följeslagare (jag har börjat plöja sommarböcker under matchtid).

bild(131)

Och så har jag tröttnat lite på att springa. Jag tar en paus och har fått låna Joels racercykel och simmar i Råbelövssjön. Satsar på att fyrtioårskrisa med en ironman, vi får väl se…

bild(132)

Men mestadels ser mina dagar ut såhär. Mer eller mindre kaos, ganska mycket mys och hemskt mycket kladd.