Förälskelsen

2119_129385070712_4149_n

Den där sommaren 2006… Jag skulle kunna stapla varje skränig popsångsklyscha om uppöverminaöronförälskelse och de faller ändå platt. Det stormade av känslor, plötsligt hade han dykt upp, den där mannen jag väntat på i hela mitt 23 åriga (evighetslånga) liv. Ingen annan hade fått hålla min hand eller kyssa mina läppar. Och så kom han, Christian Svahn. Mer man än alla fjuniga killar som omgav oss vid den tiden (inget skäggmode då inte). Med sin trygghet och charm och med det där spännande stråket av svärta.

Vi hade sommaren i vårt liv. Allt var ljus och glädje. Och jag säger det helt utan bitterhet över att det är i det förgångna. Jag är så tacksam att vi fick uppleva det. Att de år som följde, så nära inpå som att de stod runt hörnet. Med månader i sterila sjukhuskorridorer och med så många tårar och så mycket rädsla. Bakom allt det fanns ren och skär glädje att ha fått mötas.

Igenom allt det vi gått igenom, så har den himlastormande förälskelsen varit som en pärla att hålla fast i. Och den mogna, djupa kärleken som vuxit sig stark efter alla tisdagseftermiddagar med pasta och korv och oj ketchupen är slut – ja den har sitt ursprung där.

 

 

 

Namn och identitet

Man är vad man heter : namn och identitet

Jag sprang på den här roliga boken på bibblan. Namn är verkligen något jag fascineras av och temat i boken är hur man förknippar vissa namn med särskilda egenskaper. En Magnus är blond och tystlåten, en Claudia sprudlande osv.

Jag har alltid varit lite kluven till mitt smeknamn Bettan. I mitt huvud är en Bettan en klämkäck, rundlagd och väldigt bullrig person. Elisabet är däremot lite för allvarsam för hur jag ser på mig själv. Men samtidigt tycker jag det är vackert. I släkten och familjen har jag alltid varit Lilla-Beth och det gillar jag. På engelska brukar jag ofta bli Liz och det är lite spännande, för det är på ett sätt en helt annan person. Ja, namn och identitet är fascinerande!

Hur ser du på ditt namn?

Ladda

En sak som verkar skilja oss människor åt är hur vi samlar kraft och energi. Det är en av de sakerna som skiljer mig och Christian mest åt. Jag får ny energi och blir som gladast när jag träffar mycket människor. Efter en sån härlig dag som vi hade igår så har jag idag varit helt igång. Haft massa extraenergi till att städa och tvätta och har inte alls lika lång startsträcka som vanligt.

Christian däremot behöver efter intensivt sociala dagar få tid att dra sig undan. Vara ensam och få lov att gå på sparlåga.

bild(101)

Det är häftigt att lära känna sina barn och se hur de fungerar. Sixten och Christian är samma skrot och korn. Efter fem minuter i kyrkan idag började Sixten säga ”hemma, hemma” och tjatade om det tills han och Christian bestämde sig för att åka hem. Ture njöt istället för fullt av att det hände så mycket spännande och gick runt med mig och hälsade på alla människor.

Det är en utmaning som förälder att respektera hur sitt barn fungerar. Se och studera hur det får ny kraft och låta hen ladda batterierna på sitt sätt.

Påskafton i bilder

07:00 

bild (5)bild (4)

 

Frukosten är äten och vi börjar dagen med lite äggmålning.

09:00

bild (6)

Storhandling på ICAMaxi där påskmusten tagit slut, kors i taket!

10:00

bild (7)

KP bjuder in på supertrevlig födelsedagsbrunch. Och etablerar sig som Skåning genom att låta oss leka ”Skåne-leken” och sätta ut orter på kartan. Jag satte Kågeröd helt fel.

15:00

bild (3)bild (2)

Från en fest till en annan. Påskaftons knytkalas i vår trädgård med en härligt blandad kompott människor. Och citrontårtan som blev syrligt fräsch.

20:00

bild (10)

Kvällsträning och Lundqvists fantastiska Magnolia.

21:00

bild (12)

Soffhäng och Robins och tacksamhet för en härlig dag!

Baka kaka

Min syster Ninni och hennes döttrar Edith och Tindra har introducerat mig i diy-bakningsdjungeln som finns på youtube. Vi älskar att titta på människor som bakar roliga recept. Nerdy Nummies är vår favorit, hon är så gullig och gör alltid helt galna grejer. Varför inte en regnbågstårta till påsk?

En hyllning till skägget

Har fnulat på hur jag kan skriva det här utan att det låter som att jag går runt och spanar på män. Jag har ju världens snyggaste man i mitt eget hem, i min egen säng. Ändå är det så att det har blivit roligare att titta på män på sistone.

Och med titta så menar jag det där sättet som man studerar människor när man tex står i kön på ica, eller på bussen. jahaja det var en rolig jacka, åh vilken snygg frisyr, de där öronhängena hade varit kul att prova…

Jag brukar tycka det är roligare att titta på kvinnor än män. De har ofta fler attiribut att studera, fler varianter av frisyrer och smycken. Men på sista tiden har jag kommit på mig själv med att titta på alla dessa skägg. Vad härliga de är! Vilket underbart mode! De kan se så otroligt olika ut. Och det kan förändra utseéndet på bäraren så fundamentalt.

Ja det här var bara en liten hyllning till skäget. Kör på, alla ni som kan! Bejaka er skäggväxt =)

Charles Darwin Background Monhbonl

(på bilden Charles Darwin)

 

Maktlösheten

Ja det här är inte tänkt att vara en feel good blogg. Och därför behöver jag dela den fråga som ligger överst i min bröstkorg. Det blir nästan naivt att ens ställa frågan, men vi måste väl prata om det? Vad har vi annat att göra?

Så jag undrar:

Hur ska vi göra med Syrien?

Finns det något vi kan göra?

Läs här

Jag undrar uppriktigt. Finns det något vi kan göra?

Om vi än inte kan göra någonting annat. Så måste vi fortsätta prata om det. För någon dag läste jag en artikel länkad via facebook (som jag tyvärr inte hittar). Där en person i Syrien sa typ ”det känns som att vi är i ett ljudisolerat rum och ingen i världen hör oss”. Vilket fruktansvärt citat. Åh, låt oss inte glömma. Även om hela världssamfundet blundar så ska åtminstone vi inte glömma vad som sker där långt borta. Och vi som ber, be att Gud ska gripa in.

Ture och det växande prylberget

Kära föräldrar, hur gör ni för att inte ert hus ska totalfyllas med leksaker?

Även om vi själva håller en ganska strikt linje och försöker tänka less is more så är det lite problematiskt när man har massa kärleksfulla vänner och familj runt omkring sig. Ett lyxproblem kan man väl säga!

Ture närmar sig sin ettårsdag och äntligen ska jag få göra ännu en snygg tårta. Samtidigt kommer insikten till mig – barn fortsätter fylla år. Och varje födelsedag får barnet presenter. Vilket jag förstås vill att de ska få.

Men jag undrar samtidigt; har ni några tips på hur man ska göra för att prylberget inte ska fortsätta växa i absurdum? Ture behöver i det närmaste ingenting. Och faktum är att han skulle nog bli gladast för typ en mjölkpaket med något som skramlar i det.

Har ni nån hållning eller princip som funkar?

 

bild

 

Breva

En av de mest tärande sakerna med att vara sjukskriven, eller föräldraledig för den delen är att man kan känna sig ganska värdelös. På ett jobb producerar man hela tiden något, är i rörelse och på väg. Men när man är hemma hela tiden kan det kännas som att man inte betyder något för någon.

Det kan vara en bra kris, att lära sig att man betyder något även när man inte gör något. Men det kan även vara skönt att hitta små saker man faktiskt kan göra. Inte bara för sin egen skull, utan som blir till glädje även för andra.

Under mina sjukperioder hittade jag ett sätt som faktiskt har blivit en del av min livsstil.

bild(99)

Det är att skicka vykort. Med en viss regelbundenhet, typ en gång varje eller varannan månad, tar jag fram en liten hög vykort och så skriver jag kort till människor jag tänkt på sista tiden och ibland ber jag till Gud Vem behöver en liten hälsning just nu?

När jag inte orkat göra något annat, har det ändå känts som att jag ”gjort något” den dagen. På samma gång har jag förstått att det ibland landar helt rätt i brevlådan hos någon som just då behövde få lite uppmuntran. Och även om det inte är någon övernaturlig timing med i bilden så finns det ju ingen som inte blir glad för lite finpost.