App-verkstan

På väg till kyrkan igår spånade jag och Christian app-ideér. Ja, min man är så himla teknisk att han kan svänga ihop appar!

Vi fick en idé och idag har flitens lampa lyst i vårt hem.

Vi har haft riktig pysselverkstad om man kan kalla det för det, när båda sitter nerhukade framför varsin dator. Men det är mysigt ändå på nåt sätt. Att ha ett litet projekt tillsammans.

Vår deadline är ikväll, då skickar vi in den till app-store med detsamma. Jag lovar att berätta mer när det blir godkänd!

Råd att vara slarvig

Min främsta upptäckt under första månaden med ett enda klot är vilken slarver jag är. Och att det alltid varit ok för mig att vara slarvig, eftersom det bara är att köpa nytt.

Det jag menar är hårnålar, vantar, strumpor, hårsnoddar – ja name it. Saker jag använder varje dag men som också försvinner titt som tätt.

De skulle kunna ha så mycket längre livslängd om jag bara värderade dem högre. Och likaså mina kläder. Jag brukar slänga strumpor när det blir hål i dem, vad är det för dryg attityd egentligen?

 

Ja jag har fått ett litet uppvaknande. Och nu ser jag det som världens utmaning. Ska jag klara mig med de här hårnålarna utan att behöva köpa nya? Ja då gäller det att ta hand om dem.

Hummus

En god hummus borde alltid finnas i kylen. Den gör till och med den tråkigaste makaronlunchen lite roligare.


Jag varierar den lite med mängden vitlök jag låter hänga med i. Igår tog jag två rejäla klyftor, och det blev nästan för bra.

Mixa en burk (eller 2 dl om du blötlägger själv) kikärtor med vitlöken.

Man kan göra hummus helt utan mjölkprodukter, den blir lite tjockare och bra som smörgåspålägg då. Men jag tycker det är gott med en skvätt (1 dl kanske) creme fraiche i. Det är Christian som handlat, själv köper jag den feta varianten. Tahini är en jättebra smaksättare att ha hemma. Ta en sked av den också.

Sen är det bara kvar att krydda. Salt, vitpeppar och spiskummin räcker gott. Har man citron hemma kan man gärna pressa ner en skvätt.

Helgen är räddad!

Tack Jenny som nyligen påminde mig om hur gott hummus är!

Hashimoto chick!

Det har tillkommit många läsare sedan jag senast beskrev min sjukdom.

För en del är jag Elisabet, hon med den konstiga sjukdomen.

De som delar min vardag glömmer ofta bort att jag är sjuk.

De märker mest att jag hänger på sjukhuset titt som tätt. Två dagar i månaden får jag superdyr medicin rakt in i armen. Och sen äter jag massa tabletter också förstås. Min pensionärsdosett hänger med vart jag än åker.

Jag har en kronisk autoimmun sjukdom som heter hashimoto encefalopati. Den är så ovanlig att du inte får några vettiga länkar när du googlar den. Och att läkarna hittade diagnosen när jag låg i koma på IVA i Örebro var en riktig dr House insats. En nål i en höstack. Eller ett svar på tusentals böner.

För att ha en svår sjukdom mår jag i vardagen oförskämt bra. Ingen smärta eller värk. Bördan att bära består framförallt av oro. Inte en ständig oro, tack och lov. Men små vardagskrämpor som huvudvärk eller magsjuka gör alltid mig och Christian på helspänn.

Symptomen har varit vaga vid båda tillfällena jag hamnat i medvetslöshet, med så svullen hjärna att ingen på Örebro sjukhus har haft så svullen hjärna och klarat sig, förutom Elisabet, sist hon var här.

Sjukdomen förklaras med att det bildas antikroppar i mitt blod som i ett samband med en utflippad sköldkörtel går till angrepp mot hjärnan. Det finns mycket att skriva om att vara sjuk, och frisk om livets sårbarhet men också kraften i det svaga. To be continued!


om vikten av en stark opposition

Den som roas av det har kanske funderat över vart jag står på den partipolitiska kartan. Sanningen är den att det svänger ganska hej vilt.  Jag har hjärtefrågor som inte ryms inom ett partiprogram. Istället röstar jag ofta på oppositionen.

 

Jag tycker att det är viktigt med en stark opposition. De som sitter i regeringens sköna fåtöljer ska liksom aldrig få sjunka för djupt och bekvämt ner i dem. Oppositionen ska ihärdigt vara en nagel i ögat på de som styr, ställa vettiga frågor, skapa debatt.

 

Därför tycker jag att det är helt förödande det som händer med socialdemokratin just nu. De har liksom haft öppet mål för att lyfta sin ideologi. Utförsäkringarna, massutvisningarna och äldrevårdsskandalerna ligger där, framdukade som läckerheter som ingen vill hugga tag i. Istället pillar man allt djupare ner i sin navel, eller som på den här talande bilden som figurerat på facebook:

(om ni hittar en källa till den här bilden får ni gärna meddela mig, så att jag kan lägga ut den!)

 

Presenttips

Att ge presenter är väl något av det roligaste som finns? Särskilt när man får en bra idé och bara vet hur glad man kommer att göra någon.

 

I år kommer det här med att ge presenter bli lite av en utmaning för mig. Utgångspunkten är ju att jag inte ska köpa nytt. Jag har redan ställts på prov. Var på 30 års fest i lördags och till den fick jag en snilleblixt, varför inte ge dem själva festen? Jag älskar ju att festfixa! Så i present gav jag dem att rodda och greja och ställa iordning en fest. I veckan fyller årets första syskonbarn år och nu är det upp till bevis. Jag funderar på att (skvallra inte för David!) ge honom någon typ av mysig happening. En utflykt till havet med picknickkorg kanske, eller ett tv-spelshäng med Christian. Vi får se!

För er andra som klurar på presenter och gåvor tänkte jag ge några bra tips!

Fru Alderblad syr jättefina datorfodral och massa annat i snygga retrotyger. Det är hennes sadelskydd här ovan.

Linda Jonzon syr massa bra och återvunna grejer, kolla in www.duger.se

Den modige vågar ge bort något den redan har hemma – se hemskänkt!

En upplevelse är alltid fint och få. Glöm inte att en upplevelse inte måste vara värsta crazy grejen, eller sponsra sf. Att ge av sin tid, bjuda på middag eller gå ut och fika är bra skit det med.

Sixtens barnvälsignelse

Eftersom vi ser dopet som en aktiv handling man gör när man vill bli en efterföljare till Jesus så väljer vi att inte döpa vår son. En fin tradition i vår del av den kristna kyrkan är att lyfta fram barnen inför församlingen och be för dem och välsigna dem. Det fick vi och Sixten vara med om igår!

Du och jag farmor.

Ett gäng av kusinerna bänkade på första parkett.

Vår lilla familj och familjen Hannus med Isak fick dela på uppmärksamheten.

Och kära kära Lisa höll i en jättefin akt. Hon är så bra på att både vara välformulerad men samtidigt ha mycket hjärta i det hon gör.

Efter kaffe i kyrkan med massa härligt folk och släkt och vänner åkte vi vidare till Österslövs byakrog.

Mamma och pappa, svärföräldrarna och farmor Asta.

Du och jag farfar.

 

Tack för alla hälsningar, böner, kramar och presenter!!

Om dagarna som går

När man har en bebis så säger någon, nästan varje dag,

vad snabbt tiden går”.

Jovars, det gör den.

Och man ser det obarmhärtigt tydligt på ett växande barn.

Och känslan som uppstår, vad är den? Vemod, kanske?

Man håller tiden i sina händer såsom sand och det bara sipprar ut. Det finns ingenting man kan göra för att det inte ska fortsätta försvinna ifrån en.

 

Någonting i mig (och jag vet inte om det är rätt) blir alldeles argt och ursinnigt på detta fokuserande på att det är hemskt att dagarna går. Att det är dåligt att det går för snabbt.

Kanske är det för att det är ganska nyligen som dagarna inte alls gick snabbt. De var som klister, ville inte gå. När man mår dåligt så masar dagarna sig fram. På morgonen är dagen ett svart hål man måste ta sig igenom.

 

Tack Gud att dagarna går fort!!

Jag skyr inte vemodet. Det får bo i mitt bröst. Bara det trängs med tacksamhet och förundran.

Vitkålens lov

I grönsaksdisken har jag börjat bli allt mer restriktiv. Hur långt har grönsakerna egentligen färdats för att hamna på min tallrik?

Jag följer Linnea Åbergs exempel och väljer bort grönsalladen allt oftare, till förmån för vitkålen.

För den sticker ut.

Så billig. God. Nyttig. Närodlad.

De enda som inte är glada är mina pågar här hemma. Det pruttas nog lite mer än brukligt…