kalas

I måndags låtsades vi att det var sommar.

Gick på kalas och firade en 20 åring som har ett stort hjärta.

Hon fick Jane Austen böcker och pyssliga viskaalltidvaravännerpresenter av hennes gamla gymnasieklasskompisar.

Jag hade dragit på mig en klänning som legat i utklädningslådan lite för länge.

De barn som kom var trötta.

Men Lisa fiskade ur den sista energin ur Sixten,

eller darling som hon kallar honom.

Det är något jag älskar med Lisa. Att ett av hennes kärleksspråk är att ge människor smeknamn. Vår darling.

Om olika industrier jag motvilligt stödjer

Vad är måstesaker? Vilka industrier som jag egentligen tycker pysslar med fuffens stödjer jag ändå?

Min medicin är inte så mycket att diskutera. Utan den dör jag. Ändå känns det så nedrigt, läkemedelsindustrin verkar vara helt förkastlig. Det gör mig så arg. Medicin är så vackert i grunden, skapat för att hjälpa.

Bil är inte lika självklart. Visst kan man leva utan bil, även som småbarnsföräldrar (heja familjen Andin!). Jag är glad att vår flytt in till stan gjort att vi kör extremt mycket mindre. Men kör titt som tätt, det gör vi.

Och så mobiltelefonen. Min har sunkat till sig och låser sig så att jag inte kan ringa och i samband med det har långa diskussioner med Christian, Joel och Jenny, Lisa och med mig själv ägt rum den senaste tiden. Måste jag ha en smart telefon? Självklart inte. Men varför ska jag då tacka ja till att få en ny när vi skaffar nytt abonnemang här i vår och inte köpa en enkel telefon på blocket?

 

Ja svaret är inte självklart. Men jag har kommit fram till att jag ska ta emot denna nya smarta telefon. Och det argumenten som vägt över är att jag insett att detta med kommunikation är ett av mina stora intressen. Att hålla på med sociala medier är inte ett stressmoment för mig som gör mig till en splittrad människa (även om jag, liksom alla behöver vara på min vakt och ibland stänga av alla skärmar runt omkring mig). Men jag kom på att mycket i denna teknik med foto, formuleringar och texter är något jag älskar och håller högt. Så ja, en ny telefon är på väg, och jag förstår att det sticker i ögonen, men nu vet ni hur jag tänker.

Att hitta tillbaka till sig själv

Livet förändrar en. Dagarna som går. Man blir aldrig mer densamme.

På samma gång är man ju den man är.

Egenskaper som ligger nergrävda i en, det där som visade sig redan när man var småbarn.

Och efter att flera år gått och det varit mycket i mig som jag saknat.

Så trodde jag nästan att det gått förlorat.

Men så  härom dagen mindes jag, kände något som jag kände igen. Sprudlande energi och livslust. Tusen idéer och nästa bara halvfulla glas. Kände igen mig själv.

Ljust&fräscht

Jag hade förmånen att få besöka Kristianstad arena tillsammans med min mamma förra veckan. Vi gick och såg den lysande föreställningen ljust&fräscht med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. De där grabbarna har huvudet på skaft.

 

De satte fingret på så mycket av vår samtid och jag fånlog så att jag fick ont i mungiporna. Kontentan var att alla i Sverige är missnöjda med hur de bor, det är vår drivkraft och vår gemensamma utgångspunkt.

 

Vad gott att få höra ett annat rike till.

Hur man firar en femåring

En utmaning det här året är att ge bra presenter som inte är nyinköpta prylar.

En present som blir till glädje både för oss och för den som får den är att ge bort en kul dag. Vi hade en sådan dag med David i torsdags.

Till lunch åt vi förstås våfflor.

Och så snörde vi på oss de här.

David fick testa bowling för första gången.

Det är en så bra sport för man kan tävla på nästan lika villkor, eftersom barn kan använda skenor.

Det hade nog jag också behövt..

Inflyttningsfest

Så var det dags för inflyttningsfest! Det är så bra att ha en sån för plötsligt åker gardiner och tavlor upp.

Vi gjorde värsta kakbuffén (inspirerade av Elin Gerts 30 års fest), allt var i miniformat. Även pannacottan och mangosmothien (i plastglas man kan diska och använda igen).

Cupcakes i knäckformar var väldigt pilligt.

Dammsugarna blev supergoda.

Min kusin Joel var först att hugga in.

Solen sken härligt så många passade på att fika i trädgården.

Linnea och Kristin.

Cissi kom med sin stora familj.

Det jag älskar mest med fest är hur människor från olika sammanhang möts och blandas. Det var så roligt att Ebba, som jag lärt känna på Furuboda och Mats, som är en barndomskompis i till Christian, kom.

Efter ett tag blev det riktigt trångt, vi fick drygt sextio gäster under dagen.

Härligt att kunna ha många hemma! Tack för att ni kom och förgyllde vår dag! Och tack för alla sticklingar som ny pryder våra fönsterkarmar!

Att meditera till gangsta rap

Jag tror det började när jag gick i sjuan och hamnade på ett högstadium där 2pac och destinys child slog högre än britpopen som spelades på svenneskolorna.  Sedan dess har jag haft ett kärleksförhållande till hiphopen och rnb’n. Det är musik som gör mig glad. Som ger mig energi. Det är beats jag måste dansa till. Och när jag gjorde en spotifylista som jag lyssnade på under Sixtens förlossning, ja då var det främst sådan musik som gällde.

 

Det är ett inte helt oproblematiskt kärleksförhållande. För ni känner till texterna va? Hur kvinnoförnedrande, sexistiska, tramsiga, låga – de faktiskt är. Det är lollipop hit och its getting hot in here dit. Anspelningar så övertydliga att, ja de är svåra att koppla bort. Och jag har gjort mina försök. Att leta upp ”bättre” artister. Grupper och låtar med bättre texter. Försökt lyssna in mig på sånt som borde vara bättre att mata själen med.

 

Men tyvärr har jag insett (men ni får gärna överbevisa mig om ni har några tips!) att de råa snygga beatsen ofta försvinner på vägen… Att det blir lite snällt. Lite tråkigt. Så jag har fortsatt gilla den glättiga kommersiella hiphopen.

 

Ikväll när jag var ute och sprang så fick jag en ahaupplevelse. Jag tänker så himla bra när jag springer. Och ofta blir det även en stund av reflektion, bön, ja  kanske nån form av meditation. Idag tänkte jag att jag skulle sätta på en lovslångslista, för att ännu mer kunna fokusera på Gud under löpningen. Men efter tio minuter gav jag upp. Det var hopplöst svårt att tänka på något annat än att jag ville sluta springa. Istället satte jag på min vanliga hiphoplista.

 

Och till tonerna av 50cent, Eminem, Justin och de andra sprang jag vidare. Och då fick jag ro i själen. Till de beatsen tystnar mina stimmiga tankar och jag har möjlighet att lyssna in Gud. Så varför göra någonting religöst av det som är livet. Den här musiken älskar jag, i den slappnar jag av – då kan förstås Gud använda det.

Var och när har du lättast att stilla ner dig?

Vila

Dagarna ruschar fram just nu.
Och jag förstår att de är dyrbara.
Vet att jag kommer titta tillbaka på den här tiden och tänka – vad bra vi hade det!

Några månader av tid. Knappt några slantar men horder av tid. Och jag vill snart rusa vidare in i nya utmaningar. Men jag har tryckt på pausknappen och förstår att de här dagarna kommer inte tillbaka.

Tisdagstips

Både Sveriges radio och Sveriges television levererar!

Jag var inte så lite skeptisk när jag satte mig framför det första Äkta människor avsnittet. En svensk scifi serie? Det var liksom upplagt för att bli plastigt och dåligt. Men nu efter sista avsnittet är det bara att konstatera – well done svt!! Det håller, hela vägen. Spännande, intressant och så många diskussioner det väckt! Om du missat Äkta människor så ligger hela serien ute på svtplay till slutet av april.

Och så har p1 börjat med sin serie svenska berättelser på tendens. Jag ser fram emot varje avsnitt men måste bara tipsa om gårdagens, här. En gravid kvinna får reda på att hennes tvillingdöttrar i magen har hjärnskador och står inför det omöjliga valet. Jag hamnade i en pöl på köksgolvet när jag lyssnade under lunchtillagningen igår.

Och så till sist, ett bloggtips. Krickelin som har en perfekt balans av fina bilder och väl valda ord. Hon formulerar sig som jag skulle vilja göra. Från dagens inlägg:

Jag tycker mycket om att äta
nötter och är allt för ofta rädd
för att göra fel.
Jag är väldigt pigg
eller svimfärdigt trött.
Inget mellanting.

Sushilördagen

Och ni som även läser Lisas blogg kan ju blunda lite, för ibland råkar vi vara med om samma saker…

Som i lördags när Josef och Josefine bjöd in till sushifest i rosengård.

Vi fick äta så mycket vi orkade och det var fantastiskt gott!

Och jag höll mig från att tjata på Josefine att hon ju måste flytta till Kristianstad. Jag älskar att bo delavardagslivetnära – henne.

Ellen och Joel.

Och vilket gäng alltså! Underbara släpp ner axlarna och andas avslappnat – vänner.