Uppsala

Helgen som var satte sig jag med son och mor på tåget och åkte norrut.

Det var fint med kvalitetstid på ett långsamt veolia tåg tillsammans med två av mina favoriter.

Den ena gömde sig dock mest under sätet…

Slutdestinationen var Uppsala och min fina vän Helena Cashin. Mor min hälsade på sin syster som lustigt nog bodde på gatan bredvid Helena.

Helena hade ett Laura Ashley hem och hennes son Joseph hade hunnit bli två och ett halvt. Och hon har en bebis i magen!

Vi hade inte setts på två år och våra munnar gick i ett.

Det var fint att bara vara tillsammans och se att även om våra liv utvecklats åt olika håll så består vår vänskap.

Och våra hjärtan fortfarande är bevarade i sin längtan att sök först Guds rike.

Helena och Peters kolonilott påminde mig om alla de böner jag och Helena bett tillsammans när vi bodde i Stockholm.

Om att jorden måste plogas upp för att man ska kunna så och skörda.

 

köpstopp

Det är väl inte så svårt.

Att inte köpa något på ett år. Varför skulle det vara så märkvärdigt?

Nej precis, det stör mig att det i perioder är så svårt som det faktiskt är. Jag inser mer och mer hur djupt präglad vår kultur och våra liv är av att konsumera. Var lite uppmärksam under en dag på hur mycket det pratas om vad folk har köpt, hur många statusuppdateringar som handlar om nyköpta prylar och hur mycket tankemöda man själv lägger ner på att leta rätt på det ena eller andra.

 

Det intressanta för mig är att upptäcka vad det är jag faktiskt saknar att handla. Jag hade nog förväntat mig att det skulle vara främst kläder. Men det saknar jag minimalt (vilket kan bero på att jag var gravid förra året och att det gamla jag gräver fram därför känns lite nytt på ett sätt…). Men det jag saknar att köpa är följande:

1. Tidningar

2. Presenter

3. Pocketböcker

4. Småplock (ni vet när man hittar små roliga grejer, vykort och hushållsprytlar)

5. Barnkläder

6. Underkläder

 

För mig har det blivit världens aha-upplevelse. Vadå tidningar liksom, det har jag aldrig trott varit viktigt för mig utan bara en lite mysig extragrej, men det saknar jag verkligen.

Ps. Köp nu inte massa av de här sakerna till mig( även om jag gärna tar emot gamla tidningar), för jag uppskattar fortfarande den här utmaningen även om det är svårare än jag trodde.

Love!

 

Förra helgen och denna

Min bloggdator har pajat… Christian håller på att greja med den men han har beställt reservdelar och det tar lite tid…

Så länge, gamla bilder!

För helgen som var, var vi med kompisar från förr, som också är kompisar nu.

Här i Budapest 2007,

Jag tycker att Joel och Johan ser så unga ut!

Imorgon ska jag åka tåg ända till Uppsala och hälsa på den här pajsaren.

Som fångade den här pärlans hjärta.

Ska bli så roligt!! Vi ses!

hellre bjuda en hungrig familj på mcdonaldsmat än att gå förbi dem

ibland kan våra principer stå i vägen för kärleken, generositeten och guds rike.

 

de små detaljerna i våra liv är viktiga. hur vi hanterar våra pengar och hur vi sopsorterar. Jag tänker ju extra mycket på det i år. Men det får aldrig bli viktigare än människor.

 

”Syndakatalogen” syftar till en tid då (fri)kyrkan i Sverige hade väldigt klart för sig vad som var synd. Att gå på bio, att dansa, att spela fotboll på en söndag är saker jag tänker på när jag hör det begreppet. Vi läser galaterbrevet (en bok i bibeln) med några vänner från kyrkan och det handlar om några av de första generationerna kristna som väljer att fortsätta leva i alla de gamla judiska traditionerna och reglerna även om de lägger till tron på Jesus. Paulus blir alldeles tossig på dem och säger typ ”men fattar ni inte, då har ju Jesus dött förgäves!

 

I och med att Gud blev människa och dog och uppstod så har vi en enorm frihet. Vi har fått förlåtelse för våra synder och vi har fått ett perspektiv av att vi aldrig kan förtjäna den förlåtelsen. Den är en gåva och våra gärningar kan aldrig bli perfekta nog att förtjäna den.

 

Men jag tror att vi ibland misstar oss. Vi fokuserar på de små detaljerna, och även om de är viktiga så kan de stå i vägen för den frihet det finns i att tillhöra Jesus. Idag handlar inte reglerna och lagarna som vi kan bli fastlåsta av inte om vi får gå på bio eller inte. Jag tror det är helt andra grejer som vi förhåller oss till idag i våra försök att leva så ”rätta” liv som möjligt. Men fortfarande finns risken att människor kommer i kläm.

 

För hur noga vi än är med att köpa rättvisemärkt kaffe så kommer våra liv aldrig vara perfekta. Och vi får inte vara noggranna med det i bekostnad på att faktiskt bjuda någon på det där kaffet.

Kärlek och respekt

I kölvattnet av den hemska skilsmässobilagan vill jag stämma in i de röster som vill lyfta äktenskapet. Svenska dagbladet publicerade den här briljanta ledaren i tisdags. Och jag måste bara rekommendera svt’s fantastiska serie Så levde de lyckliga. Jag älskar livshistorier där man låter människor tala till punkt.

 

Jag är så glad att jag är gift med Christian.Han är verkligen en gåva från Gud till mig.  Jag tar det inte för givet. Vi ber fortfarande varje kväll innan vi somnar. Vi somnar fortfarande hand i hand. Som Theresia skrev gräset blir grönare om man vattnar. Det gäller alla relationer men det särskilda med äktenskapet är att det är ett förbund. Jag har lovat att älska Christian. Vilket löfte, det är ju helt sjukt!

 

För det jag kanske inte hade koll på för fem år sedan var hur mycket man förändras. Vi är ju båda helt andra personer idag. Hur kan jag lova igår att jag ska älska den Christian är imorgon? Men det är ju det som är så häftigt. Vi måste göra allt, allt idag för att älska varandra imorgon. Och i praktiken så blir det så små konkreta grejer som räknas. Att prata om det som ligger på hjärtat. Att inte gå runt att störa sig på saker. Att ge varandra frihet att förändras. Kärlek och respekt.

 

Det är inte enkelt, men det är värt att slåss för!

 

Företagsledarnas lov

Jag och Christian fick med oss entreprenörskap i modersmjölken. Förutom  att våra föräldrar driver sina egna verksamheter så har samtliga av våra far och morföräldrar haft egna bolag – lanthandlar, jordbruk, godisaffärer och bageri. Det känns som att vi fått en god inblick i flera av för och nackdelarna med att driva något eget.

 

Jag blir störd av den negativa bild som ges av företagare. Utgångspunkten för många är att de bara är ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt. Och när dåliga exempel målas upp såsom Carema och girigia friskoleledare så drar man alla över en kam. Cheferna och ledarna blir bovarna i samhället som vill sko sig på de svaga. Tvärtom tänker jag att Sverige är totalt beroende av sina företagsledare och chefer. Att de gör något av det viktigaste man kan göra. De investerar så mycket av sin tid och sitt engagemang för att skapa arbetstillfällen och bra arbetsplatser.

 

Sen är löneglappet mellan dem och de anställda ofta på tok för stort. Och spelreglerna har ofta blivit orättfärdiga och klimatet kallt och hårt.

 

Men jag är övertygad om att det inte är privatiseringen i sig som är problemet. Jag tror man kan bygga grymt bra privata äldreboenden om man inte har som syfte att bli rik utan att göra bra äldrevård. Mina föräldrars skolbygge är ett bra exempel på att en friskola inte behöver gå ut på att tjäna pengar, utan att bygga en bra skola. Och jag älskar att min storebror byggt ett datorföretag mitt i obygden (Tollarp) och skapat arbetstillfällen till programmerare långt ifrån Stockholms innerstad.

 

Min poäng är; kom igen alla entreprenörer! Våga ge er in i den världen och gör något som era hjärtan tror på. Det är inte fult att driva företag, det är vackert ,så länge du gör det med goda syften. Kör så det ryker!

Halli hallå

Hur går det med ett enda klotprojektet egentligen? Här är det ju tyst som graven (inte Jesu då…) på den fronten!

 

Ja usch vad det är svårt att vara uthållig! Att bryta vanor och vara obekväm. Usch och fy!

 

Att inte handla nytt är inga problem. Men att ompröva alla mina andra vanor? Vad jobbigt det är att bryta mönster. Små små saker som ändå känns så jobbiga när de utmanar en gammal vana.

 

Nu efter påsk ville jag ändå pusha mig lite. Så idag när det var dags att tvätta provade jag tvättnötterna jag fått av Matilda.

Man lägger ett gäng nötter i en tvättpåse och tvättar med tvätten, istället för tvättmedel.

Och resultatet var över förväntan (jag var beredd att tvätta om, skeptisk som jag var). Men jag hade valt ut smutstvätt med rejäla fläckar för att sätta nötterna på prov, och allt var rent när jag hängde upp det. Samma nötter kan användas 40 gånger, snacka om dryga!

Post påsk

Påsken firades som sagt i Linköping.

Där svärmor visade sina beprövade husmoderstips.

Schaletten vid köttbullestekning…

På påskafton var det dags för den årliga storsläktfesten.

I år hemma hos Willy och Ingegerd. Trångt men mysigt.

 

Stina.