Vägen till Avonlea

Min mormor brukade ringa in till de olika tv-kanalerna och klaga när hon tyckte att de svor för mycket på tv. Och även om jag inte är en särskilt pryd typ så tycker jag att det är någonting fint med det där, att man reagerar när nivån är för låg.

Jag kände själv härom veckan att jag spydde på all skit de där programmen som jag tittar på ibland, innehöll. Sommaren är ett bra läge att ta ett litet brake. Och stänga av mer än man brukar. Lufta hjärnan lite.

 

Ett annat förslag kan vara är att se på min favorit-serie just nu…

 

…vägen till Avonlea! Minns ni den?

Världens finaste serie! Utan den minsta tillstymmelse till omoral =)

 

Nu kör vi sa polisen!

Om Christian skulle ha sagt äsch jag gillar inte Furuboda, måste vi åka dit? Det skulle vara ungefär som om han sa äsch jag gillar inte din farmor, måste vi åka till henne?

 

Nu är vi här och jag är ledare på familjeläger tillsammans med ett gäng sköna lirare. Let’s go!

Glädjen i att använda upp saker

Det finns en tillfredsställelse i att använda saker ända tills de är alldeles uttjänta. Ända tills de inte längre fyller sin funktion och därmed måste ersättas.  Inte för att de är fula, slitna, gamla – utan för att de blivit oanvändbara.

Mina kära löparskor har nått den punkten. Nu går det inte längre. Och i veckan fick jag ett litet kort som fick mina ögon att tåras. Några vänner hade bestämt sig för att ge mig ett par nya valfria skor. Blessing!

En lite mindre sak som jag också blivit tvungen att ersätta i veckan är mina hårtofsar. Ni som använder sådana, och särskilt ni som har Lennartsson-hår förstår när ni ser bilden här. De är uttjänta.

Malmömilen

Jag gav en anmälan till Malmömilen till min syrra i julklapp. För att uppmuntra henne att hålla igång löpningen.

Det var flera som nappade och i lördags sprang stora delar av familjen milen i Malmö.

De som inte sprang hejade längs vägen, däribland Sixten.

Malmö är vackert och nöjet i att göra någonting sånt här tillsammans kan innebära att en tradition håller på att skapas… (Men en gång ingen gång, eller vad säger man)

Om mitt eget lopp kan väl sägas att jag kom i mål, med en tid som tål att nötas ner rejält.

Sommarboktips

Jag har läst några fina böcker under semestern. Såhär kommer några tips inför era ledigheter!

Elin Boardy upptäckte jag av en slump med hennes debutroman Allt som återstår. Och denna, hennes andra bok, har samma lågmälda men knivskarpa berättarton. Jag älskar böcker där handlingen i sig inte är mer vidlyftig än det drama som händer inuti karaktärerna. Den utspelar sig dessutom i det koloniala afrika med en helt vanlig svensk kvinna i huvudrollen, en av mina favoritsättningar.

 

Den här lilla boken Bländad av ljuset av Zoë Wicomb handlar om dagens Sydafrika. Och en dynamisk problematik i hur hudfärg inte längre ska spela någon roll men hela tiden gör det ändå.

Jag har läst någon roman av Haruki Murakami och som många andra fascinerats av hans magiska ton och geniala berättarhantverk. Den här boken är lite självbiografisk och formen är korta texter om löpning. Det är lättläst och roligt och man får förståelse, inte bara för Murakami som person utan även för andra träningsöverentusiaster.

Första familjesemestern

Sixten och en rauk. Nu är vi hemma från vår Gotlandstripp!

 

Vi fick låna det här maffiga huset av finaste Torjus och Emilia!

Och vi har gjort det vi prioriterar på semester; läst böcker, tagit promenader och njutit av att bara vara.

 

 

 

”på vägen hem” till skåne svängde vi förbi Linköping och Christians familj. Sixtens kusin Stina.

Museisöndag med svärmor.

Och god mat tillagad av svåger Robban.

Härlig vecka!