Elisabettan

Det finns låtar jag kommer på mig själv med att sjunga ibland som ger hopp och styrka. Som hjälper en upp ur sängen på morgonen och gå några steg till.

Jag har samlat några sådana låtar i en hopp-lista. Håll till godo!

Och vi fick lov att gå på utomhuskonsert och gratis dessutom med vår favoritartist tomas andersson wij.

Och han spelade min favoritlåt alla kategorier, tommy och hans mamma!

Hurra!

Inte riktigt återhämtade efter veckan som lägerledare kände jag och Christian att vi behövde en paus. Det blev till en skön och ganska asocial helg i min systers tillfälligt tomma hus.

Jag hade tagit ansvaret för att hyra tre filmer för helgen och jag gjorde misstaget att gå efter antalet oscars och guldbaggar istället för sunt förnuft. Resultatet blev att helgen ramades in av tre väldigt bra men otroligt tunga filmer.

Först ut var winters’ bone som skildrar en annan sida av USA. En vardag fylld av fattigdom och misär och en huvudroll i form av en storasyster fullständigt fångad av sina omständigheter.

Sedan såg vi Black swan och insåg att temat var detsamma. Fångenskap.

Sist ut tittade vi på Svinalängorna och den röda tråden var uppenbar. Livsöden som fångar också de mest oskyldiga. Men också detta, den inneboende kraften att fortsätta kämpa, fortsätta överleva.

En Kristianstadsfavorit är det renodlade bakadpotatis-stället Graffiti.

Egentligen är det konstigt. För lokalen är så himla ful och personalen ofta otrevlig.

Men ändå återkommer jag, gång på gång. Igår med min kusin Lina. Vi konstaterade båda två att vi fortfarande valde samma fyllning som när vi var i 13 års åldern…

För trots allt går det inte att hitta lika god bakad potatis någon annanstans. Och kännetecknet är detta: skal så krispiga att man inte lämnar något kvar.

Efter Anna Karenina har plötsligt allt annat gått så himla snabbt att läsa! Jag har betat av den ena boken efter den andra och vill passa på att tipsa om några böcker som passar bra en slapp sommardag.

Hundraåringen (som klev ut genom fönstret och försvann) är det många som redan läst och det roliga är just detta; Jag har hört så olika reaktioner på den! Tre stycken jag pratat med har gett upp efter halva och bara stört sig på den tossiga handlingen. Andra (som jag) har sträckläst och älskat Forrest Gump – galenskapen. Det vore roligt att höra vad du tycker!

Jag har missat Alvtegens tidigare böcker (det blir nog de i sommar!) för den senaste veckan har jag slukat denna hennes senaste bok. Så finstämt och ändå ett så högt tempo. Love it!

Farväl till Agnes skulle jag beskriva som en lågmäld socialrealistisk bok. En man tittar tillbaka på sitt liv och reflekterar över de prioriteringar han gjort. En ganska dyster men också vacker bok.

Vad rekommenderar ni för sommarböcker?