Elisabettan

… ja det hoppas jag!

Lisa sa så när  jag berättade att jag inte skulle blogga mer på ett tag.

För en liten enkel princip i livet som jag tror är vettig är denna; när man lägger till nåt måste man ta bort något annat. Annars blir det fullt. Och nu jobbar jag 90%, det har jag inte gjort sedan innan jag blev sjuk. Och då måste jag plocka bort något. Det blir bloggandet (nej, det blir inte Sixten =) )

Tack alla underbara läsare och vänner för all uppmuntran, allt stöd och att ni tagit er tid att läsa min blogg!

Ps. Och vad ett enda klot beträffar, så fortsätter den resan irl.

Kärlek!

Här ekar det tomt.

Sommarlovslivet (även om jag börjat jobba!) spjärnar emot internetlivet. Datorn ligger platt och tyst och mina tankar formulerar

inga ord för den världen heller. Det är okej. Det får vara så. Det får bloggas när lusten och ideérna kommer.

So long!

hejdå för en liten sväng!

nu drar jag till Gotland med min lilla familj och pluggar ur alla
sociala medier!

kram bettan

Åh vad kul!

Nu är vi på plats!

Händerna och ryggen värker och ännu har vi ej fått internet.

Men snart, kommer fina bilder från vårt hus och nya liv i Kristianstad.

Keep in touch!

Eftersom vi ser dopet som en aktiv handling man gör när man vill bli en efterföljare till Jesus så väljer vi att inte döpa vår son. En fin tradition i vår del av den kristna kyrkan är att lyfta fram barnen inför församlingen och be för dem och välsigna dem. Det fick vi och Sixten vara med om igår!

Du och jag farmor.

Ett gäng av kusinerna bänkade på första parkett.

Vår lilla familj och familjen Hannus med Isak fick dela på uppmärksamheten.

Och kära kära Lisa höll i en jättefin akt. Hon är så bra på att både vara välformulerad men samtidigt ha mycket hjärta i det hon gör.

Efter kaffe i kyrkan med massa härligt folk och släkt och vänner åkte vi vidare till Österslövs byakrog.

Mamma och pappa, svärföräldrarna och farmor Asta.

Du och jag farfar.

Tack för alla hälsningar, böner, kramar och presenter!!

Åtta minuter efter tolvslaget på nyårsnatten så kom då vår nya familjemedlem!

Lilla efterlängtade Majken.

En prinsessa att älska och ha roligt med.

Som fått Karin till mamma, min bror Daniel till pappa. Världen bästa föräldrar!

Och världens bästa kusin, Sixten!

Läs det fina reportaget i Kristianstadsbladet.

Ett nytt år känns alltid fräscht. Ett oskrivet blad. Ännu inga misslyckanden gjorda. Mycket hopp!

Jag har energi i kroppen och mycket glädje i hjärtat och därför passar jag på att dra igång ett projekt.

Jag kommer att fortsätta blogga om mitt liv, ta bilder på det jag möter. Men också detta;

Ett enda klot

Jag har haft det på känn hela året, att när Sixten kommer så behöver bloggen få en ny karaktär. Och jag inser nu att jag nog behöver lite tid för att se vad det innebär. Därav paus.

Jag har en lite obändig längtan i mig efter att vara kreativ på andra sätt, som fått stå tillbaka lite när ord och bild centrerats till en blogg. Jag vill skriva lite längre texter och göra lite större kollage… Därav paus.

Vårt instabila internet här ute på landet, som hela tiden kraschar och vår dator som är lite för slö har gjort mig så himla trött på tekniken för en stund. Därav paus.

Jag vet inte vad paus innebär. Kanske får jag abstinens och är tillbaka om en vecka. Kanske dröjer det ett par månader eller år… Hur som helst kommer ni veta när jag är tillbaka i det här forumet.

Tack återigen för all kärlek och allt stöd! I love you!

Evangelium betyder glada nyheter. Det är glada nyheter om att Gud inte har övergivit sin skapelse. Vi är inte lämnade ensamma utan Han finns vid vår sida dag för dag. Mitt i vår misär och vårt elände är det glada nyheter om att det kommer en ny tid. Ibland en ny tid i våra liv här på jorden. Men definitivt en ny tid för oss efter döden. I en upprättad värld, utan elände och tillsammans med vår far som har skapat oss.

I Sverige idag associerar man kanske främst ett ord som evangelium till småborgerliga präktiga välgödda kärnfamiljer. Men jag tror ordet mest, igenom människans historia, varit kopplat till de allra hårdast drabbade. Gospel (evangelium på engelska) växte fram bland slavarna i amerika. Det finns berättelser om koncentrationslägersfångar som mitt i sitt djupaste elände levde med dessa glada nyheter levande för sig. En ny tid, det kommer en ny tid. Verklighetsflykt? Ja, säkert. Men också ett djupt, djupt hopp som man inte klarar av att uppbåda av egen kraft.

Att vara den som kommer med glada nyheter är faktiskt inte alltid lätt. Det krävs ibland en dåre. Vem vill idag kliva fram och proklamera: Håkan Juholt kommer bli en av Sveriges mest folkkära och respekterade statsminstrar? Och vem skulle i tisdags eftermiddag säga, Sverige kommer garanterat att vinna mot Holland ikväll? Människor som säger sånt, tas inte alltid på allvar. De blir skrattade åt.

För inte särskilt länge sen. I början av 2010 var jag i mitt livs djupaste misär. Trötta efter några tunga år av sjukdom fick jag och Christian besked från fertilitetskliniken om att chanserna för mig att kunna bli gravid inte var särskilt stora. Marken gungade under våra fötter och livet och hoppet tyckes som en omöjlig resa.

Under denna period fick jag ett meddelande från en man i min hemförsamling (kyrka) i Åhus. Han hade fått en ingivelse om ett textstycke från Bibeln som han ville förmedla till mig. Det var inte en frimodig talare med pampig röst som sa ”Gud har talat!!”. Nejdå. Sixten förmedlade en liten hälsning som han ville att jag skulle få. Det var psalm 113

Det var glada nyheter i min olycka. Och även om jag inte köpte det helt, javisst såhär kommer det bli! Så har denna psalm levt i mitt hjärta, när bibeln varit omöjlig att läsa. Den har liksom sjunkit ner och blivit till ett löfte och en visshet i mitt hjärta.

Men det krävdes en budbärare. Det behövdes någon som vågade och inte var rädd för att men tänk om det inte blir så. Det behövdes en snickare med ett stort hjärta. Det behövdes en Sixten.

Och sen tycker vi förstås att Sixten är snyggt. Och det betyder seger. Och det delas med ÖSKs fotbollstränare.