Elisabettan

Hmm… Vi har varit förkylda i helgen, lilla familjen Svahn. Och därmed inga storartade kristihimmelsfärdsplaner utan istället vila hemmavid.

Har ändå haft tillräcklig ork att göra ditt och datt och bland annat njutit av nästan det bästa med att bo i hus; att hänga tvätt på lina.

Jag gjorde ett kollage till Majken, tyvärr pajade jag glaset när jag skulle rama in det…

Helgens största projekt har varit pysslandet med den här lampskärmen. Tyckte det blev snygga färger med rosa och jeans och lite turkos.

De vi köpte huset av hade gröna fingrar… Det har inte jag. Men genom att hålla ogräset i schack kan vi liksom rida på vågen.

För rabatterna (visar det sig!) är minutiöst planerade så att det hela tiden kommer något nytt fram när något annat vissnar.

Idag skördade jag årets första rabarber och bakade den godaste kakan. Så god att den fick Joel och Jenny att lösa ut en av sina få sockerdagar! Receptet hittar du här.

Ibland tycker jag att internet får onödigt mycket skäll. Javisst här finns all världens skit.

Men också detta!

Att  i morse kolla in lite bloggar. Läsa om Ellens hang ups på triangel pyssel och själv bli så inspirerad att jag klippt och klistrat med tiranglar hela kvällen.

Då älskar jag internet.

Triangel kaos.

Fick hamna i en tom ram med lite ståltråd kring. Hepp!

Jag har tidigare visat bilder från min systers hem. Hon är min inredningsguru. Så duktig på att kombinera färger och mönster. Hennes styrka är detaljerna. När jag var där i veckan passade jag på att fånga några sådana på bild. Håll till godo!

Jag kan tycka att Sofia Karlsson blir för sockersöt ibland. Och att Lars Winnerbäck blir för hårdhudad på nåt sätt. Men kombinationen! Om ni missade på spåret i fredags, så kolla in det är. Tjo vad bra!

Själv är jag på läger just nu. På Bosarp med ett stort gäng tonåringar, och så Sixten förstås! Rapport därifrån kommer förhoppningsvis imorgon!

En fin sak med att få barn är att postskörden ökar dramatiskt!

Och det är inga dussinbrev som dimper ner…

Vykort och hälsningar, fullproppade med kärlek. Och mycket kreativitet.

Helena skickade finaste kuvertet…

Från familjen Edlund/Barksell i Degerfors damp snyggaste, handtovade mobilen ner!

Och Matilda har tagit sina virkkunskaper till nya höjder…

TACK!!

Vi bor så vansinnigt nära helt underbart vackra platser och vyer.

När bebisen nu kan komma till oss vilken dag som helst, men också om fyra långa veckor så försöker vi en dag i taget njuta av allt det vackra omkring oss.

Havet ger mig luft i mina lungor och frid till min själ.

På Österlen finns också otaliga platser att fika på. Igår hittade vi ett för oss nytt ställe i Baskemölla, dit vi säkerligen kommer återvända.

Mitt i det slitsamma arbetet med att reda ut konflikter, släcka bränder och sprida kärlek i skolstarten så finns det också de som håller stilen…

Var det inte senapsgult som gällde i höst?

Peppelipepp!

Jenny och Helena.

Eleverna själva är inte sämre,

Högstadiet 4 ever!

Människan och naturen i samspel bådar för överraskningar. I vår trädgård hittade jag idag två sådana.

En oljetunna med ett oklart budskap stod på sniskan bakom vår lada…

Och på garagetaket hade den här vackra blomman bestämt sig för att blomma på i september. Förstås!

Jag älskar ”kraften” som uppstår när ett gäng människor träffas.

Den starka obändiga kraften i detta enkla, vi är människor och vi längtar efter en bättre värld.

I fredags kom ett gäng människor samman i mina föräldrars vardagsrum.

Med soppa i magen snackade vi om allt mellan himmel och jord. Men också om detta; går det att förändra? Kan vi tillsammans och med Guds hjälp göra denna världen lite bättre?

Vi hade besök från norra Indien och dessa mina föräldrars vänner passade på att berätta om allt människor tillsammans med Gud gör där för att göra världen till en bättre plats. Om gatubarn som får gå i skola och fängelseinterner som får besök.

Vi firade gudstjänst tillsammans, vardagsrumsgudstjänster är den bästa sorten.