Grattis Ninni!

Idag fyller min underbara storasyster år! Hon är vacker, klok, rolig, kärleksfull och mycket vis. En kvinna att se upp till och utmanas av.

bild(83)

bild(84) bild(85)

 

Jag hittade några bilder från en semesterresa familjen Lennartsson gjorde någon gång i början av nittiotalet. Min syster är 7 år äldre än jag och även om vi alltid har kunnat mötas trots vår åldersskillnad kan jag ändå sörja lite att vi aldrig varit i fas. Våra liv har alltid gått om varandra. När hon var tonåring var jag barn, när hon var nykär och började bilda familj var jag tonåring, när jag gifte mig och nu har småbarn har hon kommit ut ur de åren och börjat fokusera mer på sitt arbete. Det är lite synd men också väldigt roligt – att ha någon nära sig med ett annat perspektiv och fokus.

Idag säger vi stort grattis till Ninni, som med ruskig fart närmar sig medelåldern (när blir man medelålders nuförtiden?)

Varannan morgon – principen

För att undvika onödiga bråk och tandagnissel kan det ibland vara värt att ha principer för hur man delar på arbetsbördan i ett hem. Få saker verkar orsaka mer konflikter i ett hem med småbarn än sömn, eller rättare sagt bristen på den. Det kan nästan bli som en tävling, vem sov minst i natt och därmed, vem är det mest synd om?

IMG_2844

Jag har i mitt liv aldrig sovit så lite som under de senaste elva månaderna. Tröttheten har nått nya dimensioner och trots att vi nästan alltid somnar före tio går det liksom inte att få ihop tillräckligt många timmar för att bli utvilad. Trots det tror jag faktiskt inte vi bråkat en ända gång om detta. Vi har nämligen hittat en grymt bra levnadsregel – varannan morgon principen.

Vi turas helt enkelt gå upp, konsekvent varannan dag när barnen vaknar 4-5-6 eller när det nu är. Vi har upptäckt att man överlever hur trött man än är, bara man vet att imorgon då får jag sova på morgonen.

Christian får ibland höra hur duktig han är som går upp varannan morgon med sina barn, trots att han jobbar. För oss är det hallå yxskaft. Att vara hemma med barnen är minst lika krävande som att jobba.

Lägsta punkten

Har ni koll på vad Kristianstad är känt för? Att Sveriges lägsta punkt ligger här, alltså meter under vattenytan lågt.

IMG_3414

Veckans lägsta punkt i vårt hem var när Christian kom hem från jobbet i torsdags.

Jag hade känt nöd för mina söners skörbjuggsrisker och därför lagat en avancerad vegetarisk lasagne isället för det vanliga. Den tog dock lite för lång tid att göra så hungergnället var uppe i nya nivåer. När Christian kom hem satt vi till bords för att äta. Av tre möjliga matvägrade två, den tredje åt men gråtandes på grund av övriga tvås otacksamhet över dennes matlagning.

Pappa

IMG_2864

Dagligen ber, ropar och hoppas vi. Att Gud ska gripa in och ge pappa kraft och hälsa åter.

Min pappa har drabbats av atypisk parkinson. En aggressiv och äcklig sjukdom som bryter ner hans kropp.

Be gärna tillsammans med oss. Kom Jesus!

Personligheterna

En rolig sak med barn är att lära känna de personer som de är. Så mycket finns bara där; deras personligheter, temperament och lynne.

 

bild(64)

 
Med stort förbehåll för att mina söner kan förändras så är i dagsläget Sixten så oerhört lik Christian i mycket. Samma softa stil, förmåga att charma och underhålla men också med ett stort behov av att dra sig undan och vara i fred. Han är en tänkare och behöver bearbeta allt som händer.

IMG_3391

Ture är än så länge väldigt lik mig. Jämnmodig och glad, med mycket energi och älskar när det är mycket som händer och mycket folk i närheten. Och kan plötsligt slå om och bli riktigt ursinnig när han inte fått mat på länge.

Det är ett sånt äventyr att följa hur de utvecklas!

 

Nu kör vi sa polisen!

Om Christian skulle ha sagt äsch jag gillar inte Furuboda, måste vi åka dit? Det skulle vara ungefär som om han sa äsch jag gillar inte din farmor, måste vi åka till henne?

 

Nu är vi här och jag är ledare på familjeläger tillsammans med ett gäng sköna lirare. Let’s go!

Malmömilen

Jag gav en anmälan till Malmömilen till min syrra i julklapp. För att uppmuntra henne att hålla igång löpningen.

Det var flera som nappade och i lördags sprang stora delar av familjen milen i Malmö.

De som inte sprang hejade längs vägen, däribland Sixten.

Malmö är vackert och nöjet i att göra någonting sånt här tillsammans kan innebära att en tradition håller på att skapas… (Men en gång ingen gång, eller vad säger man)

Om mitt eget lopp kan väl sägas att jag kom i mål, med en tid som tål att nötas ner rejält.

Första familjesemestern

Sixten och en rauk. Nu är vi hemma från vår Gotlandstripp!

 

Vi fick låna det här maffiga huset av finaste Torjus och Emilia!

Och vi har gjort det vi prioriterar på semester; läst böcker, tagit promenader och njutit av att bara vara.

 

 

 

”på vägen hem” till skåne svängde vi förbi Linköping och Christians familj. Sixtens kusin Stina.

Museisöndag med svärmor.

Och god mat tillagad av svåger Robban.

Härlig vecka!